Jag brukar inte vara den som tar åt mej mycket av det som står i tidningar och som sägs på teve. Till exempel ville jag bara spy när allt det här med Engla hände, att det fick sån stor uppmärksamhet och att alla plötsligt börjar bry sig om nån som de för en timme sedan inte visste vem det var osv.
Men nu så har det hänt en grej. En 15-årig kille i Aten blev sjuten till döds i lördags för att han på något sätt kom i bråk med en polis utan att ha gjort något brottsligt. Om du inte känner någon empati än så kommer du nog göra det när du läser dethär. Jag började inte gråta, men nästan, när jag läste "endast beväpnad med drömmar" .. Haha. Jag hade inte blivit lika emotional om det hade varit en rasse/nasse/nån annan slags random person som man inte gillar som blivit sjuten, tyvärr. Nu är det ju en anarkist, eller i alla fall en vänstergrabb.
Nu har han hursomhelst blivit nån slags martyr för anarkisterna i Grekland. Jag konfronterade mig själv med att tänka "men han dog ju i alla fall för något bra". Och så kanske det är? Hans död satte ju igång massor av protester mot presidenten och hans regering (vilka jag har förstått är nån slags högerregering) och det har pratats om ett nyval vilket verkar vettigt. Men den orsakade/orsakar samtidigt kaos för allmänheten på gator och torg, massor av krossade skyltfönster, brinnande bilar och hus samt ockuperade byggnader.
Vad tycker ni? Dog han för något bra?
Såklart ska ingen behöva dö för att saker och ting ska ske, ändras och bli bättre i ett samhälle.
(allt det här påminner mycket om filmen "Medan vi faller" eller "La Haine" som den heter på franska. Den är baserad på en verklig händelse som inträffade i Paris förorter någon gång på nittiotalet. Filmen är verkligen bra, rekommenderas)
Dagens soundtrack - Die Mauer ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh. Ja har haft långa diskussioner om såna här ämnen. det är ganska intressant, en fråga utan svar. (och jo, nog är det så att när man har alla svar kan man lika gärna dö. Eller då vill man nog åtminstone lika gärna dö.) Det får mig i alla fall att tänka på suffragetterna i England som kämpade för kvinnors rättigheter. Startskottet för dem gick när en kvinna hoppade framför kungens häst (om jag inte minns totalt jättegalet). Hur som helst så känns det ganska knas att folk ska behöva dö för att saker ska förändras, men det ligger någonting i att det krävs en särskild händelse för att folk skall samlas och gå emot någonting. Det är enormt svårt att samla människor överhuvudtaget så på något sätt tror jag att ett dödsfall kan vara en sån sak som får tillräckligt många människor att vakna för att samarbeta. Däremot kan jag inte förstå hur man kan vilja dö för att en revolution/demonstration/protest skall uppstå, vilket var fallet med den här kvinnan som hoppade framför en häst. Hur kan man vara säker på att döden ska leda till att något händer, att folk sak samlas? Tänk vad misslyckat om det inte gör det, vilken meningslös död i sådanafall. Undra hur många sådana det finns. Uppoffringsdödar som aldrig blev något...
Skicka en kommentar